Stavanger Street Art – Tou Scene

Disclaimer: I’m not the artist of any of the street art, I just like taking pictures of them. The photos are mine and are not to be used without permission.

Stavanger street art

Igår när solen sken bestämde jag och Peter oss för att strosa runt lite i mer outforskade delar av vårt område.

En sak ni kanske inte visste om mig är att jag är väldigt förtjust i street art, eller gatukonst som det heter på svenska. Missförstå mig inte, klotter i form av fula tags ger jag ingenting som helst för men smart/rolig/häftig grafitti/skrot-konst däremot = wow. Turligt nog för mig så ser de som bestämmer i Stavanger också det som konst så det finns flertalet platser med ordentliga målningar på. Då jag samlar på street-art i fotografiform tänkte jag visa er vad jag hittat framöver och jag tänkte att vi börjar med de jag fann igår. Häng med vet ja!

Vi börjar med de gula luftballongerna som pryder ett hus utanför vårt postombud, vi gick dit för att jag skulle posta en mattebok som jag sålt på Finn (norska blocket). Planen var egentligen att jag skulle studera Matte B i höstas för att få norsk studiekompetens men eftersom jag krashade i oktober och inte ens kan nöjesläsa böcker just nu får jag lägga de planerna på hyllan. Bra att den kan hjälpa någon annan ändå tycker jag 🙂

Stavanger street art - gula luftballonger, steampunk

När vi var färdiga hos postombudet gick vi ner till Tou Scene som är ett gammalt bryggeri i rött tegel, de första delarna byggdes redan på slutet av 1800-talet och sen fick byggnaden fler delar allt eftersom åren gick. På 80-talet stängdes den sista produktionen på bryggeriet ner och byggnaden stod sen övergiven i 20 år innan det bestämdes att den skulle börja rehabiliteras och användas till annat. Numera agerar Tou kulturscen, konstcenter, bar, evenemangsscen och pop-up-marknad i de delar som går att använda. En festival som anordnas i Stavanger varje år är NuArt festival, då kommer flertalet konstnärer till Stavanger och sätter sin prägel på olika byggnader, vissa genom grafitti och andra genom skrot-konst eller annat kreativt.

Street art vid Tou Scene

Vid ingången till baren där man kan få köa en stund är det tillexempel någon som sprayat dit en “bus of boredom”, passar bra där tycker jag.

Stavanger street art at tou scene - bus of boredom

Close up:

Stavanger street art - bus of boredom close up

På andra sidan om ingång står några figurer som jag samlar på – miniatyr-arbetarna. Jag har hittat ganska många runtom i Stavanger där de sitter på udda platser. Jag gillar de mest för att artisten uppenbart har humor och utnyttjar byggnadens konstruktion. Arbetarna hittar nästan alltid på tokigheter, eller “tull” som man säger här. Här är det tillexempel två av de som tjuvkikar runt hörnet av huskanten där deras kollega står och dricker.

Kan visa er fler av de någon dag om ni vill? 🙂

Stavanger street art - workers spying on a colleague

På sidan av bar-byggnaden kan man gå in på gårdsplatsen till bryggeriet, i gamla dagar agerade det antagligen vändplats för transportbilarna men nu är det en vanlig parkering med väggar fulla med konst. Jag har varit där flera gånger men upptäcker alltid någon figur jag inte lagt märke till tidigare gånger. Igår var det tillexempel den här, pojken vid symaskinen

pojken vid symaskinen - stavanger street art

Jag vet att det bara är en målning men jag får ändå lust att bara krama om honom, han ser så himla sorgsen ut. Det gäller honom också för den delen

Stavanger street art tou scene sad boy

 

När vi hade kikat runt en stund pekade Peter plötsligt på en vägg och frågade om jag såg gubben. Gubben? Jag kikade i alla fönster men inte såg jag någon gubbe där?

Där, sa han och pekade på en plats snett under ett fönster och se- där stod det ju faktiskt en gubbe (president?) i miniatyr på en balkong.

Stavanger street art - man på balkong

Close up, han ser inte särskilt road ut.

Stavanger street art - man på balkong 2

 

När jag var färdig med att insupa konsten på gårdsplatsen gick vi runt till baksidan av huset, här ser ni mer, om än inte allt, av själva bryggeriet.

Stavanger street art nuart tou scene

Det bär fortfarande spår från tiden då den var övergiven. Krossade fönster, flagnande färg och sprickor i fasaden – ruffigt men vackert tycker jag. Ser ni renen nere till vänster förresten? Det är en otroligt häftig skulptur av skrot som jag tänkte visa er närbilder av imorgon 🙂

 

Street art – Alive

När vi var färdiga vid Tou Scene fortsatte vi vår promenad runt Siriskjer (ja jag vet, jag borde bo där haha), innan vi gick tillbaka till Lervig brygga där vi bor. Vid oss är det någon som satt upp det här buskapet på en hel byggnadsvägg. Då det inte är stilla i vattnet så ofta tog det mig faktiskt 2 månader innan jag fick en chans att se vad det faktiskt var, ordet alive skrivet så att det speglas i vattnet, fint va?

Stavanger street art alive

Och det var allting från den här fotopromenaden.

Imorgon tänkte jag visa er renen som ni såg en skymt av högre upp, låter det bra? 🙂

En tvåsamhetsdans

4 juli 2016

Jag ligger på soffan och kikar runt i rummet vars väggar och tak är täckta i träpanel. Regnet har fallit i fast takt sen klockan fem imorse, själv har jag varit uppe längre än så.
Varför jag vaknade redan vid fyra vet jag inte, kanske var det det klassiska gryningsljuset från en grå sommarmorgon som fick sinnena att vakna till liv, kanske var det längtan.
Jag smög iallafall ut ur rummet, tyst för att inte väcka dig. In i vardagrummet med kudde, täcke och min bok under armen, här har jag legat sen dess.
Mest av allt hade jag förstås lust att väcka dig redan för flera timmar sen, för även om du ligger i rummet brevid så saknar jag dig. Så blir det när man varit borta från varandra merparten av de senaste veckorna, det är så många stunder som inte delats och så många ord som inte blivit sagda, ord som väntar på att få bubbla ut och skapa sin unika tvåsamhetsdans.

En tvåsamhetsdans som utforskar världen omkring oss ur två olika perspektiv, en välkommen och nyfiken dans.

4 juli 2016  Jag ligger på soffan och kikar runt i rummet vars väggar och tak är täckta i träpanel. Regnet har fallit i fast takt sen klockan fem imorse, själv har jag varit uppe längre än så. Varför jag vaknade redan vid fyra vet jag inte, kanske var det det klassiska gryningsljuset från en grå sommarmorgon som fick sinnena att vakna till liv, kanske var det längtan. Jag smög iallafall ut ur rummet, tyst för att inte väcka dig. In i vardagrummet med kudde, täcke och min bok under armen, här har jag legat sen dess. Mest av allt hade jag förstås lust att väcka dig redan för flera timmar sen, för även om du ligger i rummet brevid så saknar jag dig. Så blir det när man varit borta från varandra merparten av de senaste veckorna, det är så många stunder som inte delats och så många ord som inte blivit sagda, ord som väntar på att få bubbla ut och skapa sin unika tvåsamhetsdans. En tvåsamhetsdans som utforskar världen omkring oss ur två olika perspektiv, en välkommen och nyfiken dans.

Mors dag på en söndag

Idag är det mors dag här i Norge och det ska såklart firas!

Vid ungefär halv sju packade vi därför in oss i bilen och åkte hem till Peters syster m. familj för att fira deras mamma. Med oss hade vi hallon- och blåbärspaj och en liten gåva.

Jag hade gjort den själv så jag var väldigt nervös över om hon skulle tycka om den eller inte, det var bilden nedan som jag fyllt i och ramat in. Då mina händer vägrat sluta skaka på flera dagar var det minst sagt en utmaning att fylla i den, här och där hamnade färgen utanför strecken så det blev en del nödlösningar. När jag så var färdig såg jag först bara alla fel jag gjort men när jag ramat väl in den och granskat den lite från håll märkte jag att det faktiskt inte syntes mycket alls så det fick vara okej även om “fröken perfekt” i mig skriker av fasa.

Mors dag i norge - all you need is love

Jag hade inte behövt vara orolig, Peters mamma blev superglad och talade tydligt om för alla att den minsann skulle hänga på hennes rum så att hon kunde se den hela tiden 🙂

Efter presentöppningen åt vi pizza och kollade på en gammal film med Marilyn Monroe, “Gentlemen prefer blondes”. Har ni sett den? Jag tyckte att den var rolig men blev så trött att jag mest gäspade mig igenom hela filmen, så när den var slut var det dags för oss att åka hem. Bra idé ändå det här med att ha mors dag på en söndag så man får ett mysigt avslut på veckan 🙂

 

Ett livstecken

Jag ser att det är några stycken som kikar in här varje dag trots att jag knappt skrivit någonting det nya året, jag har tillochmed fått några kommentarer och det är himla fint tycker jag <3

Jag vet inte vad som händer med mig men det är som jag förlorat all förmåga att sätta ihop ord till meningar som blir någorlunda begripliga.  Utkast på utkast har påbörjats och slängts, precis som när man ser hur författarna i serier rycker pappret av skrivaren, knycklar ihop det och kastar det på golvet.. Jag gör likadant fast på datorn.

Skrivlusten och bokläsandet har alltid varit stora delar av min personlighet och nu när jag tappar båda vet jag inte riktigt vem jag är, det känns väldigt sorgligt och jag hoppas verkligen att det bara är temporärt.

Tack och lov har jag fortfarande fotograferandet kvar men en av tre känns lite för lite så håll tummarna för att allting (och mitt minne) kommer tillbaka så småningom är ni snälla 🙂

dagellernatt

Om förra veckan var en vecka där ingenting gick som det skulle så har den här veckan börjat bättre. I tisdags var jag hos läkaren som sjukskrev mig resten av månaden och i torsdags var jag på första mötet hos min psykolog. Då hon ställt in pga sjukdom två gånger tidigare frågade jag rakt ut om hon kommer att vara borta mycket framöver. Jag vill liksom inte öppna hela min själ för någon bara för att börja om igen med någon annan om en stund men hon försäkrade att det bara varit kortvariga sjukdomstillfällen, typiskt nog just de dagar jag skulle dit.

Mitt första intryck av henne var iallafall bra och hon gick igenom lite vad som kommer att ske framöver, som att vi börjar med tre möten där vi går igenom saker så att vi kan komma fram till vilken slags behandling som blir lämpligast, om det blir gruppterapi, sömnmedel, bo på ett specialhem för intensivterapi eller om vi kanske kombinerar flera terapi-former.

Sen sa hon vad min läkare misstänkt och nämnde redan för över ett år sen – PTSD. I mitt fall C-PTSD som står för Komplext post-traumatiskt stress-syndrom. Jag har själv varit inne på PTSD i några år men har inte velat säga någoteftersom google kan tala om att man har dödlig cancer om man googlar på vanlig huvudvärk liksom.. Tänk om det bara är jag som är negativ och dramatisk liksom? Sen har jag haft bilden av att det bara drabbar amerikanska soldater typ men det kan också drabba en blond, tjej uppvuxen i Sverige, eller vemsomhelst egentligen.

Hur man sen diagnostiseras vet jag inte, jag tror dock att det tar några möten innan det händer och kanske någon slags tester? Det känns inte helt som man kan göra det efter bara ett möte om ni förstår hur jag menar?

För min del känns det bara skönt om de “slår fast” vad det är jag kämpar med så att jag får hjälp som passar mig, jag känner att jag är beredd att prova allt bara det betyder att jag någon gång kommer att ha ett liv som är mer än vad det varit..

tradtopparna

På vägen hem kände jag mig lite konstig, från att ha trott att jag inte skulle kunna säga ett ord till att berätta massor blev jag nog lite vimmelkantig.. så jag la mig på en vänskapsgunga och kikade upp på himlen mellan grenarna en stund. Orkade inte bry mig om att det var kallt, orkade inte bry mig om någonting egentligen. Men.. allting har sin tid och tillslut skrek kroppen att NU ÄR DET FAKTISKT KALLT! Så jag fick fint ställa mig upp och fortsätta hemöver igen, gick in i lite butiker på vägen för att tina upp och kom sen hem till Peter som startat kaffebryggaren och tagit hand om disken.. och allting var som vanligt fast ingenting var som vanligt.

Ett till inställt besök och en nytt datum att räkna ner till

Halloj i stugan! Som ni kanske märker av tonen så är jag gladare idag 🙂

Som ni vet blev min första psykologtimma inställd förra veckan, något som startade en process i mig som blev ganska jobbig att hantera.

Hela helgen gick jag och försökte tänka positivt genom mardrömstöcknet och se fram mot måndagen då jag åtminstone skulle träffa min vanliga läkare på vårdcentralen. Gissa då om det kändes typiskt när vårdcentralen ringde igår morse och talade om att min läkare också ställde in timman pga sjukdom?

om-bloggaren-bysiri

Istället fick jag tid hos en annan läkare på mottagningen eftersom min sjukskrivning gick ut och behövde förnyas. Det är lite jobbigt att inte veta vad det är för person man ska till när man är mitt uppe i någonting och ska försöka förklara sig men direkt när jag kom in på rummet så frågade han hur jag mådde och bad mig berätta lite om bakgrunden och förklarade att han läst igenom journalen lite men ville höra mig berätta om det. Det var jag inte alls beredd på då “sjukskrivningsläkartider” som man kan kalla de när det är en inpressad tid hos en temporär läkare oftast brukar gå ut på att fort gå in, förklara vad man ska va sjukskriven för och så få pappret i handen och en ny tid till ordinarie läkare.

Istället satt jag där i kanske 20 minuter och han ville verkligen veta hur det gick med mig, frågade vad som blivit bättre sen sist och vad som blivit sämre osv och skrev in det i min journal. Det kändes väldigt bra och jag gick därifrån med lättat hjärta även om det inte var min vanliga läkare jag varit hos.

Senare under dagen fick jag dessutom besked om att jag fått en ny timme hos psykologen, redan i början av februari så nu har jag ett nytt datum att förhålla mig till och räkna ner till 🙂

 

Hur har ni haft det de senaste dagarna ? Har ni några roliga planer inför veckan? Berätta gärna 🙂